east-west

Helt plötsligt hamnade vi ute i Williamsburg där vi snubblade in på en thairestaurang lite över det vanliga.



Runt åtta ställde vi oss i kön utanför Music Hall of Williamsburg där Kate Nash spelade. Har inte lyssnat speciellt mycket på henne men Kajsa hade fixat biljetter så självklart ville jag följa med!



Innan Kate Nash intog scen fick vi uppleva Supercute! Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från upplevelsen och vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker tillbaka på det. Kort sammanfattning: Tre tjejer i samma ålder som mina värdbarn i outfitts som skulle gjort ABBA avundsjuka 1974 och rockringar. Oh my... De inledde sitt set med orden "Now we're going to play a cover of one of the best songs from our favorite band" och tjejen i vid keyboarden började klinka introt till Led Zeppelins Misty Mountain Hop blev jag helt paff. Kan inte påstå att det var helt dåligt men jag har nog aldrig varit med om någoting så udda. Och när deras andra sånger handlade om duvor, godisland och ännu mer rockringar... ja.



Kate Nash var speciellt. Har inte lyssnat speciellt mycket på henne så fick lyssna in mig lite innan konserten och föll för en del låtar. Trodde att hon var en typisk singer-songwriter framför ett piano men flera gånger blev jag motbevisad. Har aldrig hört så mycket fula ord komma ur munnen ur en människa på så kort tid, haha. Men överlag var det en alldeles väldigt jättetrevlig konsertupplevelse.



Dock var vi nog egentligen alldeles för trötta för att gå på konsert. Eftersom vi vandrat runt hela dagen var våra fötter rätt ömma redan innan konserten började var nästan fyra timmar ståendes på en och samma plats en oerhörd plåga. Min rygg värkte någonting enormt och Kajsa kunde knappt stå på sina fötter. Konserten slutade dock i tid så att vi kunde ta näst sista tåget hem, trodde vi. Fick vänta lite väl länge på tunnelbanan och när den började åka i snigelfart insåg vi att vi skulle missa tåget. Kom fram till Penn Station ett par minuter för sent och fick snällt vänta en timme till innan vi tog tåget till Chatham. Stupade i säng hemma hos Kajsa vid tre och klockan ringde sju på morgen, ytterligare en natt med knappt fyra timmars sömn.

Söndagen bjöd på första delen i Niagarafallskursen. Mötte upp Lea på tåget och sedan Vojta och Mirielle och vi tog oss ner downtown för lite frukost först. Kursen varade 6 timmar, var lite småtrött men det var inte jättefarligt. Klockan fyra var vi klara så vi begav oss mot pier 17 och sedan upp på Brooklyn bridge. Där här bilden får avsluta och sammanfatta min helg. Punkt slut.