east-west

Är tillbaka i New Jersey efter ytterligare en helg ute på äventyr. När jag tänker tillbaka på mina snart åtta månader här i USA känns det inte som om jag har hunnit med så mycket. Bortsett från New York, vad har jag annars hunnit med? Har inte haft speciellt mycket semester än och inte hunnit sett mig omkring så mycket som jag skulle ha velat. Men om man ger det en noggrannare eftertanke börjar jag inse att jag faktiskt upplevt mer än vad jag trott. De stora städerna på östkusten; New York, Philadelphia, D.C., Boston har alla hunnits med. Skidresa till Vermont och två härliga turer till upstate New York; Silver Bay och nu senast Woodstock-museet i Bethel. Plus alla möjliga ställen runtomkring i New Jersey såklart. Jovisst har man nog snart betat av det mesta på USAs nordöstra kust.

Dock var det någonting som saknades, så nu i helgen packade vi oss in (tillsammans med 200 andra au pairer, som nästan alla försökte få sina credits genom kursen på BMCC, fördelade på fyra bussar) i en Leprechaun-buss och begav oss ut på min längsta resa i Amerika hitintills. Och det här gången var det inte bara en ny plats och en ny sevärdhet utan till och med ett nytt land som stod på schemat. Oh, Canada!



Har alldeles för många vackra bilder från Niagarafallen. Ska försöka bjuda på ett par tillsammans med en liten kort berättelse om vår helg.

05.25 på fredag morgon ringde klockan. Pallrade mig upp, trycke i mig lite gröt och släpade min förvånansvärt tunga väska till tågstationen. Mötte upp Lea och Mirielle på tåget och vi åkte tillsammans in till Penn Station. Väl framme köpte jag min obligatoriska cinnamon/raisin bagel och två tidningar innan vi begav oss till Hotel Pennsylvania för att möta upp de andra au pairerna. Något försenat och efter lite strul körde vi igenom Lincoln Tunnel och bussen var på väg längre upstate New York än jag någonsin varit. Åtta timmars bussresa väntade oss.

Resesällskap:



Lea



Mirielle



... och jag.

Någon gång strax efter fem rullade bussen in på den amerikanska sidan av Niagara Falls där de personer som inte orkat fixa visum till Kanada fick stanna på. Svenskar är antagligen ansedda som ett hederligt folk så vi behövde inte skaffa visum till Kanada utan kunde utan problem åka över Rainbow Bridge till den betydligt mer livade, kanadensiska, sidan av fallen.





Dum som jag var trodde jag att staden Niagara Falls skulle vara liten, mysig och gemytlig. Men ack så fel jag hade. Huvudgatan Clifton Hill påminnde snarare om ett nöjesfält (komplett mer ett pariserhjul och allt!). Arkadspel, spökhus, vaxdockemuseum och snabbmatsrestauranger låg uppradade och samsades tillsammans med kasinot, Planet Hollywood och Hard Rock Café. Så mycket för den gemytligheten.



Världens fulaste vaxdockor, eh?

Kvällen bestod av att vandra Clifton Hill upp och ner ett par gånger, njuta av den underbara utsikten över fallen, pizza och slutligen utgång. Första gången på åtta månader som jag lagligt kunde köpa en öl, woho! Började dock regna på kvällen och utbudet av ställen var inte det roligaste. Hamnade ett tag på en liten bar med livemusik vilket jag definitivt uppskattade mer än mina resekamrater men när det slutade drog vi som de flesta andra till Rumours och dansade loss ett litet tag innan vi begav oss tillbaka till hotellet och somnade gott.

Vaknade upp lite halvtrötta på lördagsmorgonen, åt en ganska kass Starbucksfrukost och begav oss till bussarna som den här gången skulle ta oss ner till Niagarafallens allra kändaste attraktion; Maid of the Mist.



I väntan på att få gå ombord på Maid of the Mist.







Den obligatoriska blåa ponchon.





Utsikt från Rainbow Bridge, mellan USA och Kanada.



Cave of the Winds



Fick finfina tofflor som man fick behålla, bara det att jag slänge dem i hotellets papperskorg... tillsammans med mi nyinköpta solkräm. Av misstag. :(









Efter en fullspäckad dag drog vi oss tillbaka till hotellrummet, chillade ett tag innan vi gick ut och åk på Kelsey's och tog en sväng till Rumours igen. Söndag morgon var vi rätt trötta och satte oss på bussen tillbaka till New York igen. Åtta timmar senare var vi på Penn Station och en timme efter det var jag tillbaka i Millburn igen.

Rätt trött men glad efter en bra helg. Och nu vill jag bara att veckorna ska gå fort, fort, fort. För nu är det bara tre veckor kvar tills jag kommer att få uppleva den andra kusten.