east-west

I lördags kväll kom Susanna ut till New Jersey med tåget från stan för att sova över hos mig. Eftersom vi var rätt trötta stupade vi i säng och satte klockan på sju för att vara vakna i god tid. På morgonen vaknade vi upp, gjorde oss i ordning och blev upphämtade av Sofia. Sen bar det iväg. Out on the road again.



Bethel Woods Center for the Arts ligger i Sullivan County, upstate New York dryga två timmar från vår del av New Jersey. Namnet i sig självt kanske inte säger så mycket, men på den här platsen utspelade sig någonting som är alldeles för viktigt för att inte uppmärksammas - Woodstock-festivalen hölls här mellan den femtonde och sjuttonde (eller ja, rättare sagt artonde) augusti 1060. Att jag är en sucker för 60-talsmusik har antagligen ingen missat, men mina reskamrater Sofia och Susanna var, innan vår lilla tripp, inte fullt lika besatta. Woodstock 2, med låtar från konserten, hade lånats från Millburn Free Public Library och snurrade för fullt i CD-spelaren i bilen på väg upp. Att vi skulle ha så här tur med vädret hade ingen vågat hoppas på. Klarblå himmel och varma vindar utan att vara allt för fuktigt som det så ofta är här banade vägen för en alldeles underbar dag.



Strax efter tio, precis när de öppnat, svängde vi in på parkeringen. Lyckades komma precis samtidigt som en busslast med japanska turister vilket gjorde oss lite smått oroliga. Japanerna försvann dock rätt fort och vi såg inte mer av dem den dagen. Eftersom vi var lite hungriga gick vi och köpte kaffe och åt vår medhavda matsäck, ett par chocolate chip cookies och en granola bar. Satte oss på baksidan av huset och andades in lite frisk lantluft innan vi begav oss in på museet.



Enligt hemsidan skulle man ge museet minst två timmar för att riktigt hinna se allt. Vi begav oss in runt elva i den tillsynes väldigt lilla utställningen och tänkte att vi nog skulle klara av det här rätt fort. Tyvärr har jag inga bilder från själva utställningen eftersom det var förbjudet att ta kort, men jag kan svära på att det var det bästa museet jag någonsin besökt. Bland höjdpunkterna fanns en hel drös med filmer, både med klipp från konserten men även andra klipp från 60-talet som hjälpte att reda ut den politiska och sociala situationen som ledde fram till festivalen. Vi satt i sackosäckar och stirrade på konsertklipp på en gigantisk skärm, kröp in i en psykedelisk buss, såg Grace Slicks autograf, Sha-Na-Nas keyboard (yeah!) och förundrades över hur otroligt bra musik som spelades där (som vi inte visste det innan?). Vet inte riktigt när vi kom ut därifrån, men bra mycket mer än två timmar spenderades där inne.



Självutlösare, hehe.



Tjusningen med Bethel Woods Center for the Art är att det ligger precis där själva festivalen hölls. Bakom det relativt nybygda huset ligger sluttningen där 400 000 unga samlades under de där regniga augustidagarna för 41 år sedan. Det var med lite darriga ben som vi närmade oss sluttningen...



Och vilken känsla det var när man såg det!



Självklart fick man lust att skutta ner för hela kullen, vilket vi också gjorde.



Nere i hörnet fanns en liten minnesplats.



Vi posade glatt och pratade med en vithårig och vitskäggig gubbe som fick betalt för att sitta och prata med besökarna. Självklart hade han själv varit på Woodstock. Vi fyllde i namn och address i gästboken. På frågan "Did you attend the festival?" skrev jag "I wish..." 



Stenröset markerade platsen där scenen låg.



Det började bli eftermiddag och våra magar skrek efter mat. Frågade den gamla gubben om han hade något tips på ställen där vi kunde äta och han pekade neråt vägen och bad oss att svänga höger vid första stoppskylten.



Åkte ett par miles genom landsbygden tills vi såg vattnet. En liten, liten stad omringad av små semester hus alldeles vid White Lake. Fyra små restauranger fanns det, alla med små terasser med utsikt över vattnet. Vi åt lax och nöjt av solen. Hur underbart som helst!



Tog bilen tillbaka till museet, gick ingeom en Eddie Adams-utställning med bilder från Vietnam och tog ett varv i gift shoppen. Jag fick med mig ett armband och Sofia köpte en skiva och en bok. Lämnade Bethel med ett litet hugg i hjärtat men det dämpades snart då vi for igenom landskapet, öppna fönster och vind i vårt hår med Canned Heats Goin' Up the Country på hösta volym. Vi kommer tillbaka, var så säkra.