I'm playin' my game and I guess you're playin' it too
Har äntligen slagit mig ner i soffan efter ytterligare en underbar dag här i USA. Dagen börjades på gymmet, för första gången det här året. Satt och cyklade och läste i 40 minuter och trixade lite på måfå med ett par maskiner innan jag begav mig hemåt, höll på att blåsa bort och frysa ihjäl på vägen men det gick bra tillslut. Hade halvlovat Kajsa att följa med och åka rullskridskor, något som jag sett fram emot jättemycket! Hade också halvlovat att träffa både Amanda och Kajsa (båda Boråsare) för en fika samt halvlovat Emilia att träffas. Allt som allt satt jag hemma, försökte styra ihop tre trådar, alla grejer som jag verkligen ville göra. Men utan bil (som vanlig på helgerna) blir allt så mycket svårare och när Amanda ringde och avslöjade att hennes värdpappa fixat gratisbiljetter till New York Knicks mot Indiana Pacers i Madison Square Garden ikväll kunde jag inte säga nej. Fick med dåligt samvete tacka nej till planerna med Kajsa, Emilia och åtta andra okända au pairer för att följa med Amanda, Sofie och Frida och kolla basket i det stora äpplet.
Slog mig ner framför datorn och såg att Elin var inloggad på Facebook, äntligen var hon hemma från sin semester i England och Schweiz. När jag insåg att jag ändå skulle åka in till New York senare tänkte jag att jag kunde ta nästa tåg och passa på att träffa henne lite innan matchen. Sagt och gjort hoppade jag på 12.49-tåget in och mötte upp henne strax efter två på Penn Station. Efter lite planlöst vandrande käkade vi lunch och började bege oss bort mot 5th Avenue.
Började traska upp ett par gator och plötsligt stod vi öga mot öga med...
SVENSKA KYRKAN!
Jag visste att Elin hade kontakt med en person som jobbade där, en gammal konfirmationsledare från Västerås tydligen men att vi skulle träffa på just honom just nu när vi klev in i kyrkans lokaler hade ingen av oss trott. Vi blev bjudna på gratis fika, kaffe och kanelbulle och slog oss ner för att snacka lite. Han berättade om deras ungdomsgrupp som brukar träffas och hitta på roliga saker, svenska filmkvällar och historia om bygnaden vi befann oss i. Och så blev det mycket Västerås-snack (ett ämne där jag inte har speciellt mycket kunskap). Vi fick en rundtur i huset, hittade vinterns första kackelacka krälandes på golvet, fick se själva kyrkan, mötesrummet och kontoret. Kände oss som hemma redan efter en halvtimme och kommer definitivt komma tillbaka. Inte så mycket för att det är en kyrka utan med för att det är någonting svenskt, känns ganska tryggt.
Klockan fyra stängde de och vi begav oss ut i den bistra New York-eftermiddagen. Begav oss tvärs över gatan till biblioteket. Letade runt ett bra tag utan att hitta några böcker alls men blev rätt häpna över hur maffig byggnaden var.
Sedan var det bara att bege sig ner till Penn Station igen och möta upp de andra tjejerna på McDonalds. Sa hejdå till Elin och gick mitt över gatan till Madison Square Garden. Köpte på oss de obligatoriska skumfingerhejarsaken och letade rätt på våra platser, rad elva, snett bakom korgen (det vill säga rätt sköna platser). Bjuder på lite bilder:
The Knicks vann med 132-89, alla var nöjda och glada och timmen på tåget hem gick sjukt fort tack vare Amandas ordlek. Vet inte vem som vann men jag var bättre än vad jag trodde. Men visst fan är "krallig" ett ord?