electric music for the mind and body
Efter en urbota seg och lång dag slängde jag igen ytterdörren en dryg kvart efter jag slutat för dagen och hastade ner till stationen. Köpte min biljett och satte mig ner och väntade på Sofia. Hoppade på 19.35-tåget in mot stan. Väl framme på Penn Station skyndade vi oss vidare mot tunnelbanan, tog oss upp till Columbus Circle, fortsatte ner tre gator och svängde väster ut, passerade åttonde, nionde och tionde avenyn innan vi började skymta en strid ström av unga (indie, aaaah!)-människor och visste att vi var framme vid Terminal 5.
Ingen möjlighet att smita in utan var lydigt tvungen att visa upp legg och få två stora svarta kryss på vardera hand. Fick väskan genomsökt och vakten tog fundersamt upp min lilla förpackning av yogos-snacks, vände och vred och såg förvånad ut. Tänkte förklara att jag faktiskt har ungar att ta hand om och att dessa ungar kan få blodsockerfall och just behöva yogos. Sa dock ingenting utan blev hänvisad in i lokalen. Trots att klockan bara var strax efter nio stod ett band på scenen och ett helt gäng människor redan samlade och jag och Sofia gick runt och checkade lokalen, hängde av oss våra jackor och letade rätt på en bra plats.
Självklart kan jag aldrig ta ordentliga foton inomhus men jag bjuder på ett par.
Telepathe och Tanlines (säger mig absolut ingenting) öppnade kvällen med elektronisk plink-plonk-musik som inte helt faller mig i smaken men som jag ändå faktiskt var hyffast bra. Men ändå kändes det som om de första banden vara bara var en upptakt till det som skulle komma.
Sen stod han där, Julian Casablancas, och trots att jag aldrig har ägnat honom eller hans musik en tanke blev jag lite starstruck. Trots att han mest såg ut som en pösmunk i alldeles för tight nitjacka och skinnbyxor.
Sedan stod jag och hoppade och dansade tillsammans med hundratals indiekids och hade det sjukt trevligt hela kvällen. Trots att spelningen slutade strax efter tolv hann vi inte med 12.34-tåget utan drog runt på stan tills tvåtåget och kom inte hem förrän vid tre. 03:08 kröp jag i säng och 08:33 vaknade jag av att ljuset strilade in mellan mina gardiner. Trött efter alldeles för lite sömn men mina händer kommer att bära märke av just denna kväll för ett par dagar framåt.
Ingen möjlighet att smita in utan var lydigt tvungen att visa upp legg och få två stora svarta kryss på vardera hand. Fick väskan genomsökt och vakten tog fundersamt upp min lilla förpackning av yogos-snacks, vände och vred och såg förvånad ut. Tänkte förklara att jag faktiskt har ungar att ta hand om och att dessa ungar kan få blodsockerfall och just behöva yogos. Sa dock ingenting utan blev hänvisad in i lokalen. Trots att klockan bara var strax efter nio stod ett band på scenen och ett helt gäng människor redan samlade och jag och Sofia gick runt och checkade lokalen, hängde av oss våra jackor och letade rätt på en bra plats.
Självklart kan jag aldrig ta ordentliga foton inomhus men jag bjuder på ett par.
Telepathe och Tanlines (säger mig absolut ingenting) öppnade kvällen med elektronisk plink-plonk-musik som inte helt faller mig i smaken men som jag ändå faktiskt var hyffast bra. Men ändå kändes det som om de första banden vara bara var en upptakt till det som skulle komma.
Sen stod han där, Julian Casablancas, och trots att jag aldrig har ägnat honom eller hans musik en tanke blev jag lite starstruck. Trots att han mest såg ut som en pösmunk i alldeles för tight nitjacka och skinnbyxor.
Sedan stod jag och hoppade och dansade tillsammans med hundratals indiekids och hade det sjukt trevligt hela kvällen. Trots att spelningen slutade strax efter tolv hann vi inte med 12.34-tåget utan drog runt på stan tills tvåtåget och kom inte hem förrän vid tre. 03:08 kröp jag i säng och 08:33 vaknade jag av att ljuset strilade in mellan mina gardiner. Trött efter alldeles för lite sömn men mina händer kommer att bära märke av just denna kväll för ett par dagar framåt.
Kommentarer
Postat av: z
varför.. ville du gå på hans spelning? x)
Postat av: Amanda
för att jag har möjligheten, för att jag bor i New York, för att det är häftigt att gå på spelning, oberoende vem artisten är och för att jag visste att jag skulle ha det sjukt roligt. därför. :)
Postat av: z
tänk att det kanske fanns en annan spelning med nån übermega häftigt okänd 60-tals snubbe samma kväll... eller med en bättre samtida yngling, t.ex. New Yorks älskling Adam Green :D du måste se honom, om du får chansen!
Postat av: Amanda
trodde att du gillade (har gillat) The Strokes... och inga spelningar med übermegahäftiga okända 60-talssubbar just i fredags kväll. kanske någon annan gång.
Trackback
