mandolin wind
Inte för att jag egentligen ville ha kvar dem heller, men jag var inte så desperat att jag hade en tanke på att bryta upp just idag. Om de gett mig en vecka till hade jag antaligen själv tagit initiativet, men när jag vaknade just i morse hade jag inga tankar på att det här skulle bli min sista dag på Springfield Avenue.
En och en halv timme senare kom Sofia och hennes värdmamma och hämtade upp mig. Hade packat ner det nödvändigaste för att par dagar och smet ut bakdörren och småsprang genom snön till bilen. Kände mig lite uppskakad, även om jag visste att det här skulle hända förr eller senare.
Har dock lugnat ner mig lite, känner mig helt okej. Kommer att vara evigt tacksam mot Sofia och hennes värdfamilj för att de låter mig stanna här tills vi vet vad som kommer att hända. Nu sitter vi båda här i min bäddsoffa, med ett halvt öga på Super Bowl och resen av vårt fokus på våra datorer. Jag sitter och tar reda på så mycket som möjligt om rematchprocessen, sitter och skriver frågor, funderingar och försöker bena ut hur det egentligen kunnat gå så fel. Har ju varit här i fyra månader redan!
Trots det ångrar jag inte en sekund av de senaste månaderna. Visserligen har jag varit rejält nere ett par gånger men överlag har jag aldrig trivts så bra som här. Kommer att sakna mina UNDERBARA värdbarn. Hoppas verkligen att jag får säga hejdå till dem på riktigt. Kan inte ens tänkte mig hur det kommer att vara att inte spendera dagarna med dem, även om de driver mig till vansinne ibland.
Lovar att hålla er uppdaterade om vad som kommer att hända här framöver.
Trots allt som hänt tror jag att det finns någon, någonstans, som har ett finger med i spelet. Vad är sannolikheten att samma låt som fick min värdfamilj att välja just mig spelas samma dag som vi väljer att gå skilda vägar? I min personliga film spelade jag en snutt av Rod Stewarts Mandolin Wind, och bara daga efter jag laddat upp filmen på min profil fick jag matchen med den familjen jag precis spenderat fyra månader med. Och så idag, när Sofias värdfamilj bjudit med mig på restaurang till lunch, vad spelas på radion? Självklart Mandolin Wind. Cirkeln är sluten, this is the end of an era.
men vad KNÄPPT! om du trivs med och älskar deras barn - borde de inte ens klaga på något. egentligen, hur många au pairs är det som blir riktigt fästa vid "sina" barn? det borde räcka, det gör ju hela grejen. gud vad dålig stil av föräldrarna!
du förtjänar inte dem, du kommer att hitta någon bättre (eller det är väl de som ska hitta dig? om jag förstått det hela rätt =) KRAM!
Hej Amanda.
Jag vet inte om du minns mig, men vi var på au pair-skolan tillsammans & jag har följt din blogg ända sen dess. Det är jättetråkigt att läsa att din värdfamilj inte vill ha dig längre, och jag tror att många av oss undrar varför? Vad har hänt? Det är verkligen ett drastiskt beslut och det verkar som du har varit helt underbar mot deras barn. Iallfall, lycka till med rematchen och hoppas att du får en mycket bättre familj nästa gång. Keep up the good work!
Johanna
Z: Det är kanske sant, att min familj inte förtjänade mig. Alla tycks säga det men jag visste inte riktigt om det var sant förrän nu. Känns skönt att kunna gå vidare nu dock. Har haft det så sjukt bra här och ångrar inte någonting. Är så glad över att ha fått vara här, uppleva New York och haft så underbara barn. Men nu börjar fas 2 av Amandas äventyr i USA. Var så säkra på det. ;)
Johanna: Självklart minns jag dig, följer din blogg också såklart! Verkar som att du har det bra i alla fall, vilket måste vara jätteskönt. :) Egentligen borde jag väl ta och göra en riktig uppdatering för att reda ut allt för alla mina (väldigt få) läsare, men på senaste tiden har mina tankar verkligen varit på andra ställen. Har försökt lösa ut mina problem med min värdfamilj i över två månader men tillslut inser man att det inte funkar och då är det skönt att kunna bryta. Hoppas verkligen att rematchen går bra. Har redan fått hjälp av Amanda (från au pair-skolan) och hennes LCC har redan hört av sig och försöker hjälpa mig att hitta en värdfamilj utanför San Francisco. Självklart är det ingen garanti men det är skönt att ha någonstans att börja. Tack för allt stöd och lycka till själv!
