east-west

Antagligen har jag blivit helt tossig, kanske av all sol jag fått idag. Katerina och jag tog våran vanliga soliga torsdagsfika i Taylor Park och satt och pratade ett tag om au pair-livets upp- och nedgångar. Så vad hade vi kommit fram till strax innan ett när vi skildes åt, jo... att vi båda vill förlänga.

Jag vet att jag är galen! Att jag troligen är världens mest obeslutsamma människa, att jag velat fram och tillbaka; haft dagar då jag vill stanna kvar i USA för evigt och dagar då jag bara vill åka hem med nästa flygplan. I januari var jag säker på att jag ville stanna kvar, i februari var allt hopplöst. Men när mars försvann förbi utan att jag hunnit blinka och halvårsdagen passerat och april snart är förbi börjar jag fundera igen. 

Det är nyfikenheten på om den perfekta familjen verkligen existerar som gör att jag börjar fundera på att förlänga med 6 månader igen. Egentligen vet jag att den perfekta familjen inte existerar, men tänk om den gör det ändå... Den perfekta familjen på den perfekta platsen i USA (läs San Francisco) låter allt för lockande för att ignorera.

Nu när jag till och med börjat planera för vad jag ska göra när jag kommer hem känns de här tankarna ännu mer galna, men samtidigt kan jag inte släppa tanken på att stanna kvar här i USA. Jag vet ju att jag inte ska börja plugga förrän hösten 2011, så det kan ju inte skada att stanna tills nästa april?

Ta inget jag säger för seriöst nu, för när jag vaknar upp imorgon bitti kommer jag antagligen ha ångrat mig igen...