promise me this and only this
Förstå min förvåning när jag nyvaken öppnade Svenska Dagbladets kulturdel imorse och möttes av ett uppslag om Judee Sill. Den Judee Sill som med en ängels röst utan ansträngning hamnar i topp bland mina musikaliska hjältinnor.
Hennes otroliga komplexitet beskrivs förvånansvärt bra i artikeln:
"Judee Sill var en komplex och motsägelsefull person. En djupt troende och klassiskt skolad barockmusiker med starks självdiciplin, liksom en bisexuell folkgitarrist, heroinist, rånare, prostituerad och kåkfarare, som hade dekadenta LSD-fester med sina fans."
Och oh, vad jag älskar hennes musik. Utseendemässigt var hon ingen tiopoängare och trots att jag inte är kristen, heroinist, rånare eller håller LSD-fester för mina vänner berör hennes musik mig på ett sätt så få andra röster gör.
Tydligen släpps nu en skiva med nytolkningar av Judees låtar, bland annat med Nicolai Dunger och Frida Hyvönen. Trots att jag är lite nyfiken på hur det kan låta kan jag inget annat än att rekomendera att lyssna på orginalet först och främst.
The Kiss, en av de vackraste låtarna någonsin, ligger på skivan Heart Food från 1973 och som jag verkligen grämer mig för att jag inte äger. Heart Food är av den naturen att den kostar 199 kronor på Pet Sounds, vilket är lite över min budget just nu. Däremot har jag lagt vantarna på hennes självbetitlade debutalbum från 1971 och det lämnar ingen varken oberörd eller besviken.
En ängels röst med en djävuls personlighet kan inte skapa annat än oförglömlig musik.
Hennes otroliga komplexitet beskrivs förvånansvärt bra i artikeln:
"Judee Sill var en komplex och motsägelsefull person. En djupt troende och klassiskt skolad barockmusiker med starks självdiciplin, liksom en bisexuell folkgitarrist, heroinist, rånare, prostituerad och kåkfarare, som hade dekadenta LSD-fester med sina fans."
Och oh, vad jag älskar hennes musik. Utseendemässigt var hon ingen tiopoängare och trots att jag inte är kristen, heroinist, rånare eller håller LSD-fester för mina vänner berör hennes musik mig på ett sätt så få andra röster gör.
Tydligen släpps nu en skiva med nytolkningar av Judees låtar, bland annat med Nicolai Dunger och Frida Hyvönen. Trots att jag är lite nyfiken på hur det kan låta kan jag inget annat än att rekomendera att lyssna på orginalet först och främst.
The Kiss, en av de vackraste låtarna någonsin, ligger på skivan Heart Food från 1973 och som jag verkligen grämer mig för att jag inte äger. Heart Food är av den naturen att den kostar 199 kronor på Pet Sounds, vilket är lite över min budget just nu. Däremot har jag lagt vantarna på hennes självbetitlade debutalbum från 1971 och det lämnar ingen varken oberörd eller besviken.
En ängels röst med en djävuls personlighet kan inte skapa annat än oförglömlig musik.
Kommentarer
Trackback
