east-west

Solen sken när jag vaknade upp imorse! Gjorde helt klart min första riktiga arbetsdag lättare. Klockan skulle ringa 07.00, vaknade upp pigg och utvilad 06.45 (känns som om jag har en inbyggd väckaklocka i mig, vaknar alltid precis innan jag ska. Har bara blivit väckt av klockan en gång den här resan). Sprang upp, duschade och kom ned precis i tid till att se pojkarna fightas över Lego-katalogen. Efter lite list och övertalning lyckades jag lösa konflikten, L tog de stora pojkarna till skolan och jag stannade hemma med W, såg till att han fick i sig lite bokstavsflingor och fick på sig en Power Rangers-tröja. L kom tillbaka och vi gick tillsammans med W till dagis.

Väl hemma igen gick vi igenom morgonrutinen vad det gäller städning. Det var inte lite som skulle göras (och då har de ändå en städerska som kommer två gånger i veckan) men det är jätteskönt att vi oftast kommer att vara två som fixar allt. Fick dock lära mig att bädda en säng, på amerikanskt vis. Hemma tror vi att vi bäddat sängen om vi slänger över täcket och plockar upp kudden som har trillat ner på golvet. Här har de minst tre lager täcken och överkast som ska vikas med amerikanska sjukhushörn (ja..) och stoppas in. Tydligen sover barnen bättre om deras sängar är ordentligt bäddade.

Efter städrutinen fick vi bråttom, inplanerat möte med Al på HSBC för att öppna mitt bankkonto. Al är en riktig trevlig prick, träffade honom för första gången i fredags då vi bestämde att vi skulle fixa kontot efter helgen. Han bjöd på kaffe, och när han insåg att han inte hade någon mjölk sprang han in på Mavi's över gatan och lånadet lite. L var tvungen att gå och hämta W på dagis (där han bara spenderar två och en halv timme). Jag och Al fortsatte snacka och fixa bankkontot så när L och W kom tillbaka trodde vi att vi nästan var klara. W fick en ice pop för att hålla sig lugn och stilla och fick följa med Al och kopiera mitt pass (som han kom tillbaka med lite vikt i ena hörnet..). Tydligen visade det sig att jag behövde ytterligare papper och mitt svenska körkort för att Al verkligen skulle kunna öppna kontot. Jag lovade att springa hem och hämta de papper som behövdes och komma tillbaka efter lunch.

På väg hem från banken passerade vi Mavi's och hörde någon ropa från dörren. Det var oma, L:s mamma som skulle tydligen skulle stoppa förbi här på sin väg från Maine (där hon bor på sommaren) till Florida (där hon bor på vintern). Hon hade varit i vårt hus men inte kunnat komma in och bestämt sig för att sätta sig på Mavi's och äta lunch innan hon skulle leta vidare efter oss. Så där satt hon och såg sin dotter och sitt barnbarn (och mig) passera på gatan. Självklart kunde vi inte lämna henne utan bestämde oss för att ta lunch ute. W tog french toast och åt upp nästan alla fyra bitar och jag tog en kycklingpanini.

Mormor, eller oma som hon kallas (eftersom hon är tysk) och hennes bjässehund Jake följde med oss hem. Jag samlade ihop mina papper och knallade tillbaka genom stan till Al som väntade på banken. På vägen passade jag på att ta lite bilder.
 













Al fixade mitt bankkonto utan problem och kommenterade min Woodstock-påse med orden. "Oh Woodstock, yeah I remember that. Even though I was just twelve..." Åh, Al!

Oma (kommer inte ens ihåg hennes riktiga namn, vet inte ens om hon använder sitt riktiga namn) är en underbar kvinna. Över huvudtaget är äldre amerikanska kvinnor och män bäst, så otroligt kloka och roliga. Mycket erfarenhet att dela med sig av. 

Innan jag kom ner hit för kvällen satt jag uppe och drack te och snackade med oma. Hon tyckte att jag var jättemodig som vågade komma hit, berömde min engelska och berättade historier. Vet inte hur länge hon stannar, längtar nog ner till Florida nu!

Det sista som är värt att berätta om idag hände mitt på dagen när oma och L var ute och hämtade de stora killarna. Jag skulle sätta på datorn och skicka över bilderna jag tagit under dagen till min familj då de helt plötsligt råkade ringa upp mig på Skype. Hade inte planerat att sitta framför datorn (big no no när man passar barn) men både jag och W var nere i källaren och W kom fram och var jätteintresserad av vad jag gjorde. Det hela slutade med att jag och W skypade med mamma och pappa hemma i Sverige i en kvart. W visade upp vilka svenska ord han lärt sig under dagen: goul (gul), hond (hund) och blae (blå). Alla var mycket imponerade. Innan jag kom ner hit för kvällen satt jag uppe och drack te och snackade med oma. Hon tyckte att jag var jättemodig som vågade komma hit, berömde min engelska och berättade historier. Vet inte hur länge hon stannar, längtar nog ner till Florida nu!