one of these things first
Det är ingen lätt uppgift att summera de första dagarna av den nya fasen i mitt liv. Tänker inte sitta och traggla mer om hur au pairskolan totalt sög ur all energi som man byggt upp inför resan eller hur förvirrad man känner sig när man vaknar upp på morgonen och inser att man faktiskt är i USA.
Tänkte istället summera den senaste dagen, den dagen jag spenderat hos min värfamilj - familjen R (får de kallas än så länge, känner mig fortfarande inte helt bekväm med att hänga ut massor av namn och bilder, kommer kanske så småningom).
Klockan hade precis slagit 12.00 när vår minibuss rullade in på parkeringen framför Clark Circle Liquor Store. Tre svenskar, tre tyskar och en kines. Redan när vi svängt av motorvägen och sett skylten mot Clark vände sig magen ut och in, när som helst skulle vi kunna skymta våra värdfamiljer. Ingen på bussen hade egentligen någon aning om vem som skulle komma och hämta dem, om barnen skulle vara med eller om ens någon skulle finnas där och plocka upp en.
Men redan när bussen stannat och jag fått ut mina fyra handbagageväskor ur bussen fick jag syn på min värmamma, L och hennes röda hår. Helt plötsligt släppte nervositeten och allt kändes hur naturligt som helst. Hon hjälpte mig med mina sammanlagt sex väskor in i bilen och vi körde iväg mot Summit. Efter dryga 20 minuter svängde vi upp framför ett mintgrönt hus och klämde oss in mellan alla bilar på uppfarten (det är hantverkare här, de har inte så många bilar själva).
Hemma var W, minsta killen och hans nanny. Jag var fullt medveten om att de aldrig haft en au pair förut och hade mentalt förberett mig på att de säkert skulle vara lite skeptiska mot mig men i alla fall inte ha några starka band till en annan barnpassare. Fel. Tydligen hade deras nanny jobbat för familjen sen innan minsta killen föddes, vilket snart är fyra år sedan. Visserligen hade hon inte varit där varje dag, men ändå. (Jag fick förbereda mig för det värsta, att de skulle vara helt förkrossade när jag kom istället men hitintills har allt gått utmärkt.. förutom att de ibland kallar mig för hennes namn, men men..)
Min värdpappa, E, kom hem och vi gick tillsammans ut för att käka lunch. Röd linssoppa och baba ganoush har aldrig smakat godare än efter en vecka med konsant junk food. Efter de var E och L tvugna att gå till banken och signa några papper så jag fick chansen att ta en sväng i Summit.
Summit har en huvudgata och ett par tvärgator upp och ner. That's it. DOCK har de en skivaffär som till min stora förvåning säljer LP-SKIVOR!! Bläddrade lite och hittade en del godsaker för runt två dollar (mycket överkomligt) men det jag allra mest ville ha kostade 14 (lite mindre överkomligt). Och jag har ju inte ens en LP-spelare här.
E och L skulle vidare på ett coctailparty på kvällen och lämnade (antar att det här inte är tillåtet) mig ensam med alla tre barnen första kvällen. Sista uppmaningen till barnen var att "Be nice to Amanda since it's her first day". Tre avsnitt av Nalle Puh och ett par lästa böcker senare låg alla barn och sov - och klockan var nog inte mer än nio. Lättad la jag mig på soffan i mitt rum och andades ut. Första dagen hos familjen avklarad.
Tänkte istället summera den senaste dagen, den dagen jag spenderat hos min värfamilj - familjen R (får de kallas än så länge, känner mig fortfarande inte helt bekväm med att hänga ut massor av namn och bilder, kommer kanske så småningom).
Klockan hade precis slagit 12.00 när vår minibuss rullade in på parkeringen framför Clark Circle Liquor Store. Tre svenskar, tre tyskar och en kines. Redan när vi svängt av motorvägen och sett skylten mot Clark vände sig magen ut och in, när som helst skulle vi kunna skymta våra värdfamiljer. Ingen på bussen hade egentligen någon aning om vem som skulle komma och hämta dem, om barnen skulle vara med eller om ens någon skulle finnas där och plocka upp en.
Men redan när bussen stannat och jag fått ut mina fyra handbagageväskor ur bussen fick jag syn på min värmamma, L och hennes röda hår. Helt plötsligt släppte nervositeten och allt kändes hur naturligt som helst. Hon hjälpte mig med mina sammanlagt sex väskor in i bilen och vi körde iväg mot Summit. Efter dryga 20 minuter svängde vi upp framför ett mintgrönt hus och klämde oss in mellan alla bilar på uppfarten (det är hantverkare här, de har inte så många bilar själva).
Hemma var W, minsta killen och hans nanny. Jag var fullt medveten om att de aldrig haft en au pair förut och hade mentalt förberett mig på att de säkert skulle vara lite skeptiska mot mig men i alla fall inte ha några starka band till en annan barnpassare. Fel. Tydligen hade deras nanny jobbat för familjen sen innan minsta killen föddes, vilket snart är fyra år sedan. Visserligen hade hon inte varit där varje dag, men ändå. (Jag fick förbereda mig för det värsta, att de skulle vara helt förkrossade när jag kom istället men hitintills har allt gått utmärkt.. förutom att de ibland kallar mig för hennes namn, men men..)
Min värdpappa, E, kom hem och vi gick tillsammans ut för att käka lunch. Röd linssoppa och baba ganoush har aldrig smakat godare än efter en vecka med konsant junk food. Efter de var E och L tvugna att gå till banken och signa några papper så jag fick chansen att ta en sväng i Summit.
Summit har en huvudgata och ett par tvärgator upp och ner. That's it. DOCK har de en skivaffär som till min stora förvåning säljer LP-SKIVOR!! Bläddrade lite och hittade en del godsaker för runt två dollar (mycket överkomligt) men det jag allra mest ville ha kostade 14 (lite mindre överkomligt). Och jag har ju inte ens en LP-spelare här.
E och L skulle vidare på ett coctailparty på kvällen och lämnade (antar att det här inte är tillåtet) mig ensam med alla tre barnen första kvällen. Sista uppmaningen till barnen var att "Be nice to Amanda since it's her first day". Tre avsnitt av Nalle Puh och ett par lästa böcker senare låg alla barn och sov - och klockan var nog inte mer än nio. Lättad la jag mig på soffan i mitt rum och andades ut. Första dagen hos familjen avklarad.
Kommentarer
Trackback
