east-west

Har haft en fruktansvärt trevlig helg. Fredagen har jag ju redan beskrivit in i minsta detalj, men lördagen som följde blev minst lika bra.

Det regnade, var blåsigt och kallt hela dagen men Ed hade köpt biljetter till en football-match mellan Princeton och Yale och det kändes rätt lockande att uppleva en riktig match så Ed, jag, Ev och I tryckte in oss i Jeepen och körde ner till Princeton efter lunch. Det tog lite drygt en timme att ta sig till Princeton så när vi nådde matchen hade vi missat början. Skyndade oss att köpa kringlor, varmkorv och läsk och slog oss ner på de kalla läktarna. Trots att vädret hade varit så dåligt hela dagen var det uppehåll under nästan hela matchen. Jag förstår inte mycket av football men det hela var riktigt underhållande. 

 

Äkta cheerleaders. Skulle dock aldrig själv riskera livet för att heja på ett lag..



Princeton var jättevackert, om man ändå vore smart nog för att plugga där! Hann strosa runt lite på campus och i stan medan vi var där. Däremot fick vi bråttom och lämnade stadion innan matchen var slut. Skulle träffa Amanda och Therese och åka in till New York! Hörde dock sen att Princeton vann, tror jag...

Vi lämnade matchen bakom oss och började gå mot bilen. Men som vanligt när man har två ungar med sig tar det tid. Ed, som på morgonen hade kommit tillbaka från Tokyo (och hade en 22 timmars lång flygresa bakom sig) kom på att han behövde kaffe för att orka köra oss hem så det var bara att stanna på första bästa café. Det var packat med folk där inne och det tog sin lilla tid att få det vi hade beställt. På vägen till bilen smet Ed in och köpte cupcakes på ett bageri och precis då ringde Amanda och talade om att de hade tänkt att ta tåget som skull gå 17.47. Tittade på klockan och såg att den började närma sig halv fem...

Att ta sig från Princeton i mörker, ösregn och rusningstrafik tog mer än en timme trots att Ed körde som en dåre hela vägen. Har sällan varit så rädd när jag åkt bil (även om jag visste att han är en duktig bilförare). Vi sicksackade mellan bilarna hem och låg en bra bit över hastighetsgränsen. Trots det rullade vi in på uppfarten 17.42 och där satt jag i en stickad tröja och min vinterjacka. Visst hade jag plockat fram det jag skulle ta med mig och ha på mig men jag behövde helt klart ha mer tid på mig för att fixa mig och ta mig till stationen. Så det blev till att vänta en timme till.

Träffade Amanda och Therese på stationen och åkte in till New York. Klev av på Penn Station runt klockan sju och började gå upp mot 40th Street där vårat hotel skulle ligga. Virrade runt lite eftersom ingen visste mellan vilka avenyer det skulle ligga. Tillslut fick jag ringa och fråga och vi begav oss öster ut för att landa mellan Lexington och 3rd. Tydligen hade tjejerna bokat ett rum med bara en säng och när jag först såg den trodde jag att det skulle vara omöjligt att trycka in tre personer i en så liten säng. Gjorde oss dock iordning fort, sprang till Subway och käkade middag och mötte upp ett par andra svenska tjejer.

De i sin tur kände ett par människor som hade en grym lägenhet på 39th Street, 31 våningar upp! Vi gick dit och blev häpna av utsikten. Tänk att bo så!



Sedan följde en sjukt kul kväll och vi stannade ute tills strax innan fem och sedan stupade vi i säng (det gick trots allt bra att sova tre personer i den lilla, lilla sängen men jag hade ont i nacken efter att jag fått ta en handduk till huvudkudde). Vaknade upp vid nio och stökade runt (sorry) tills de andra vaknade vid tio. Drog till Starbucks och käkade frukost och begav oss sedan tillbaka till Penn och tog tåget hem.



Tack tjejer för en sjukt bra födelsedag!

När jag kom hem satt jag mest och segade. Kollade och svarade på alla födelsedagsgratulationer eftersom jag inte orkade göra något annat. Skypade också med min familj hemma vilket var rätt känslosamt, brukar ju fylla år hemma i Sverige och trots att jag inte trodde att det skulle kännas konstigt att fylla år här saknade man hemma lite extra just igår. Kvällen kom dock rätt fort och familjen lagade en supergod middag till mig. Ungarna var på rätt dåligt humör men de skärpte sig och var gulliga mot mig hela kvällen.

Som överraskning hade de köpt cupcakes till mig och hela familjen. Jag fick välja först och valde en med oreos, ett mycket bra val! Självklart blev det lite bråk om vem som skulle ha vilken cupcake men i huvudtaget var middagen jättemysig. Sen plockade de fram ett litet paket och ett kort. W blev galen och ville själv öppna paketet men efter lite dragkamp kunde jag öppna det och se att det var ett jättegulligt kort och ett superfint armband (har ingen bild just nu, men det kanske kommer). Tackade så mycket men förklarade att jag var trött och tänkte gå ner och göra mig iordning för kvällen. De förstod att jag var trött efter kvällen innan och sa godnatt. Jag gick ner och kikade på ett avsnitt av Project Runway på datorn och gick sedan upp och borstade tänderna. När jag var klar gick jag ner och släckte lamporna trots att klockan bara var strax efter nio. En minut senare ringde min mobil och jag flög upp i mörkret. Kollade på displayen och såg att det var Ed som ringde. Vad fasen ringer han för tänkte jag, eftersom han satt uppe i vardargsrummet.

"Hi Amanda. I just looked outside and found a package - for you! It's up here if you want to get it now."

Woho, tänkte jag och flög upp för trappan för att hitta ett stort grönt paket från Sverige. En blus, ett skärp, strumpbyxor, svenskt godis, en VeckoRevyn och ett par jättefina örhängen från mamma, pappa och Ludde. Blev lite rörd men väldigt, väldigt glad! Sedan somnade jag gott och sov hela natten fram till imorse då klockan ringde. Nu väntar en ny vecka, men det känns rätt bra eftersom helgen varit så bra!

"