don't fall down

Första au pair-mötet är avklarat och var inte alls så farligt som jag trodde. Blev upphämtad av Leni och Mirielle precis utanför mitt hus (alla är så snälla här, kommer och hämtar och lämnar, man behöver inte gå ett steg i onödan!) och vi åkte mot kampsportscentret i Whippany. Mirielle körde och eftersom hon hade GPS hittade vi dit rätt smärtfritt, trots att vi var tvugna att åka en omväg för att köpa middag på Wendy's (inte jag) innan vi kunde åka dit.

Väl framme mötte vi upp vår LCC, Nancy och ett litet gäng au pairer, bland annat Sofia från Sverige som är ny här. Konstigt att man känner sig jätterutinerad även om man bara varit här i sex veckor, men det är väl precis så det ska vara. Man kommer in i allt så himla mycket fortare än vad man först trott. Var i alla fall jättetrevligt att träffa andra au pairer även om det kändes lite konstigt att lära känna människor samtidigt som man höll dem i ett nacksving eller försökte knäa dem i magen eller picka ut deras ögon (märk ordet FÖRSÖKTE, vi alla kom därifrån oskadda). Självförsvarskursen var i alla fall rätt lärorik och tiden gick snabbt.



Nancy agerade mästerfotograf med allas kameror och även fast hon frågade vems kamera hon höll i (min) och lovade att ta kort på mig misslyckades hon varenda gång... (jag står där borta, någonstans, i min nyinköpta hoodie från Abercrombie & Fitch, åh vad jag har blivit amerikansk!)



Vi såg säkert fruktansvärt dumma ut när vi struttade runt och försökte attackera varandra, men det var helt klart roligt.



Och så det obligatoriska gruppfotot av hela Summit/Short Hills-gruppen:



Kvällen avslutades med Leni och Mirielle på Wendy's (andra gången för deras del ikväll) och vi har redan börjat planera skidresor och gud-vet-inte-vad det kommande året!

Ska snart krypa ner i sängen efter ännu en fullsmockad helg. Hann med Short Hills Mall med Amanda och Therese i eftermiddags också plus två timmars Skype med Jenny back home. Tänkt att det är mindre än en vecka tills vi kommer att ses! Bokade hostel för en natt efter noga övervägande, allt som fanns kvar såg så skabbigt ut och Jenny var väldigt motvillig. Lovade henne att man dock överlever en natt på ett äckligt hostel i New York (jag vet!), men jag hoppas att det inte finns bed bugs. Ser så fram emot nästa vecka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0