they were friends of mine
Igår, efter dryga åtta timmar instängd på mitt rum insåg jag att jag måste ut. Fick ihop Leni, Mirielle och Sofia och drog mot fruktade Route 22 och TGI Friday's. Jag var den enda i sällskapet som inte ätit (annat än knäckebröd) så jag beställde genast in en turkey burger, fick dock en vanlig hamburgare men orkade inte bry mig eftersom jag var så hungring. De andra beställde in varsin dessert, ungefär dubbelt så mäktiga som min hamburgare och de satt och petade i sina cheesecakes och brownies långt efter jag ätit upp.
Drog min lilla historia om allt som hänt men ville inte deppa ner alla och istället hade vi det jättetrevligt. Känns så skönt att bara kunna lämna alla problem för ett par timmar, åka någon annan stans och umgås med vänner. Just nu känns det som att just vännerna är en av de få anledningarna till varför jag stannar kvar här så utan dem vet jag inte var jag skulle befinna mig.
Pratade lite mer med pappa och mamma och de ger en så himla mycket stöd hemifrån. Pappa talade om att det precis brukar vara såhär när man börjat ett nytt jobb, efter två månader har den första euforin lagt sig lite och man börjar inse vad fan man har gett sig in på. Men så ska det tydligen vara, så det är bara att kämpa på.
För övrigt har jag varit här i precis två månader idag. Skulle vara skönt att känna sig lite gladare just idag men jag får pigga upp mig själv genom att åka till något mall med Mirielle innan jag jobbar hela kvällen och missar luciafirandet i New York. Är i alla fall stolt att jag klarat två månader!
Drog min lilla historia om allt som hänt men ville inte deppa ner alla och istället hade vi det jättetrevligt. Känns så skönt att bara kunna lämna alla problem för ett par timmar, åka någon annan stans och umgås med vänner. Just nu känns det som att just vännerna är en av de få anledningarna till varför jag stannar kvar här så utan dem vet jag inte var jag skulle befinna mig.
Pratade lite mer med pappa och mamma och de ger en så himla mycket stöd hemifrån. Pappa talade om att det precis brukar vara såhär när man börjat ett nytt jobb, efter två månader har den första euforin lagt sig lite och man börjar inse vad fan man har gett sig in på. Men så ska det tydligen vara, så det är bara att kämpa på.
För övrigt har jag varit här i precis två månader idag. Skulle vara skönt att känna sig lite gladare just idag men jag får pigga upp mig själv genom att åka till något mall med Mirielle innan jag jobbar hela kvällen och missar luciafirandet i New York. Är i alla fall stolt att jag klarat två månader!
Kommentarer
Trackback
