east-west

Har gråitit nästintill oavbrutet de senaste fem timmarna. Handduken bredvid mig i soffan är helt fuktig (kanske delvis beroende på att jag precis duschat och tvättat håret, men ändå...) och jag känner mig helt uttorkad inuti. Tror säkert att det skulle gå att pressa fram ett par till tårar, men det känns som om jag har gråtit färdigt för idag. Kanske till och med för i år, eller för det här decenniet om man ska vara lustig.

Vad som fick mig att tömma mina tårkanaler tänker jag inte gå in i detalj på här men jag kan utan tvekan säga att det har med de kommunikationsproblem jag har med min värdfamilj att göra. Bägaren rann helt enkelt över imorse och efter det har jag bara suttit på mitt rum och gråtit, med undantaget för den halvtimmen då jag torkade tårarna pallrade mig ut i iskylan, gick till banken med min check, postade julkorten och köpte en gingerbread latte på Starbucks.

Ironiskt nog frågade både Al och Pablo på banken ut mig om hur jag trivdes här, hur länge jag skulle stanna och hur allt gick med familjen. Kunde bara nicka och säga "fine" även om allt inte alls är fine just idag. "How long will you stay here?", frågade Pablo artigt när jag lämnade in min check. "I'm planning to stay a year and so far I've only been here two months so we'll see...", svarade jag.

"Only time will tell...", svarade Pablo och för en sekund trodde jag nästan att han kunde läsa mina tankar.

Ironiskt nog postade jag även mina julkort som jag skrev för ett par dagar sedan, just då allt var fine. Om jag hade skrivit dem idag hade det nog inte blivit några "varma julhälsningar från Summit" eller "jag har det bra här och ser fram emot att fira en riktig amerikansk jul" utan snarare "jag har seriösa kommunikationsproblem med min familj och pallar inte mer!!!". Tur dock att jag skrev dem när jag gjorde det. Julen ska vara en glad och trevlig tid.

Missförstå nu inte mitt femtimmars gråtmarathon och uppgivna inställning. Jag har inga som helst planer på att åka hem, absolut inte. Inte heller några planer på att byta familj just nu, absolut inte. Jag trivs så satans bra här i Summit, skulle aldrig kunna ge upp det för en sådan här sak. Och att börja byta familj med två veckor kvar till julafton låter inte som det smartaste. Tänker ge det hela en seriös chans, vara ärlig, kommunicera och hålla en öppen dialog med min värdfamilj och LCC och det kommer att lösa sig. Jag hoppas, hoppas!

Kände dock att jag var tvungen att skypa hem men när jag kom nerrusande på mitt rum klockan tolv var varken någon inloggad från sina mobiler eller från datorn i vardagsrummet hemma. Fick lite smått panik eftersom de nästan alltid är inloggade någonstans. Satt och grät för mig själv en timme, skrev ett desperat mail till min LCC, bestämde mig för att gå ut och göra mina ärenden och tog en dusch och när jag kom ner igen fick jag tag i dem, precis när Idol-finalen kört igån hemma. Ursäktade mig för att jag störde under en sådan högtidlig stund och satt sedan och grät och pratade av mig med mamma, pappa och Ludde i två timmar. Vem fan var det som sa att jag inte ska höra av sig själv när man är ledsen eller har problem utan istället vänta tills det lagt sig och man har fått lite distans? Har aldrig känts så skönt att prata med dem hemma och efte att ha vänt ut och in på alla frågor och funderingar jag har angående min värdfamilj och bollat idéer med mamma och pappa känner jag mig betydligt lugnare och mer förberedd att ta tag i allt.

Nu känner jag mig både uttorkad och utpumpad. Huset är tomt och tyst, I har sitt födelsedagskalas för sina vänner i eftermiddag och jag fick hela eftermiddagen och kvällen ledig. Sitter och funderar hur jag ska lösa det här (om det går att lösa) men jag har inte gett upp. Ni kommer INTE träffa mig på Södermalm imorgon, det lovar jag er.

Ikväll ska jag ut med tjejerna (hatar det uttrycket, men måste använda det eftersom jag inte vet vilka som ska med. Leni? Mirielle? Sofia? Justine? Vi får se!). Vill självklart bara komma härifrån nu men känns ändå hemskt att fly problemen. Är dock ledig dagen imorgon (jobbar kväll och missar Lucia) och hela söndagen så det känns lite splittrat. Självklart skönt att inte vara så nära familjen just nu, men samtidigt blir det bara värre om man håller sig borta. Har dock sag att jag jättegärna vill snacka med mina värdföräldrar på söndag kväll så jag hoppas att det blir av.

Ska smyga upp och kolla om jag kan stoppa i mig någonting nu. Har bara ätit knäckebröd idag och känner mig lite svag. Lovar att hålla er uppdaterade om läget.