communication breakdown
Spenderade kvällen med Mirielle istället för att gå på bio. Hon hörde av sig och frågade om jag ville med och äta middag precis när min mage kurrade som värst och när hon sa att hon gärna ville till Appelbees i Livingston Mall kunde jag inte motstå. Fick låna vår bil och tio minuter senare svängde jag upp på Fernwood Road och hämtade upp henne. Vi körde på isiga gator mot Livingston och kom fram till Appelbees i tid till amerikanernas middagsrusning. Efter lite väntan fick vi ett trevligt litet bord för två och världens virrigaste kypare. Direkt när han kom ursäktade han sig med att det var hans första dag på jobbet och efter det gick allt sådär halvfel som det säkert gör första dagen på jobbet men som kunderna inte märker om man inte hela tiden blir påmind om att det faktiskt var hans första dag. Han tog upp beställningen samtidigt som han pratade med ett par vid ett annat bord och trots att han försäkrade oss om att han hörde fick han fråga tre gånger om vilken dipp vi ville ha till våra nachos. Han tog ut vår förrätt innan vi var klara, glömde att fylla på vatten och kom med notan långt innan vi ens hunnit äta upp. Trots det hade jag och Mirielle det jättetrevligt och satt och pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi åt friterad kyckling och revbensspjäll. Hon ska över till Kalifornien över jul, både till LA och SF och jag kunde inte vara mer avundsjuk!
Vi rullade ut från restaurangen och jag ringde Amanda. Visade sig att det inte skulle bli någon bio så vi tog bilen tillbaka till Summit. Mirielle föreslog glass på McDonalds så vi körde till New Providence och käkade varsin sundae på ett väldigt europiskt McDonalds. På vägen tillbaka ringde Mirielle Leni och jag kunde urskilja när de pratade i telefon (på tyska) att hon ville att vi skulle svänga förbi Lenis hus och hämta upp något. Hon blev väldigt förvånad över att jag förstod tyska, vilket alla tyskar blir, men försäkrade mig om att jag egentligen inte förstod så mycket eftersom både hon och Leni pratar någon konstig sydtysk dialekt. Leni bodde precis på vägen till McDonalds så vi svängde upp till henne på vägen tillbaka och kollade in hennes rum och hämta det som Mirielle glömt. Bestämde med Leni att vi skulle gå på yoga imorgon kväll och sa sedan hejdå och körde tillbaka till Summit.
Hade en otroligt trevlig kväll även om den inte blev riktigt som planerat. Fick dock reda på att jag med 100 procents säkerhet måste jobba på lördag kväll, och Sofia som hade fixat biljetter till luciafirandet i svenska kyrkan i New York. Visserligen visste jag någonstans i bakhuvudet att mina värdföräldrar hade julfester att gå på till helgen men när jag berättade om luciafirandet tidigare i veckan lät min värdmamma väldigt entusiastisk och nämnde ingenting om att jag skulle behöva jobba på lördag. Känner mig jätteirriterad och än en gång visar det sig att brist på kommunikation verkligen förstör mycket. Dock står jag fast vid att jag tycker att min värdmamma verkligen borde ha varit lite tydligare med att jag verkligen skulle behövt jobba då när jag började berätta om luciafirandet. Nu har jag gått och hoppats i onödan och stackars Sofia som har min biljett nu. Vet inte vad jag ska göra... får ragga upp någon annan svensk som vill följa med henne och hennes värdfamilj. Hade supergärna velat gått, men ibland händer sånna här saker och det är det som suger med att vara au pair. Annars det för det mesta mycket trevligt.
Vi rullade ut från restaurangen och jag ringde Amanda. Visade sig att det inte skulle bli någon bio så vi tog bilen tillbaka till Summit. Mirielle föreslog glass på McDonalds så vi körde till New Providence och käkade varsin sundae på ett väldigt europiskt McDonalds. På vägen tillbaka ringde Mirielle Leni och jag kunde urskilja när de pratade i telefon (på tyska) att hon ville att vi skulle svänga förbi Lenis hus och hämta upp något. Hon blev väldigt förvånad över att jag förstod tyska, vilket alla tyskar blir, men försäkrade mig om att jag egentligen inte förstod så mycket eftersom både hon och Leni pratar någon konstig sydtysk dialekt. Leni bodde precis på vägen till McDonalds så vi svängde upp till henne på vägen tillbaka och kollade in hennes rum och hämta det som Mirielle glömt. Bestämde med Leni att vi skulle gå på yoga imorgon kväll och sa sedan hejdå och körde tillbaka till Summit.
Hade en otroligt trevlig kväll även om den inte blev riktigt som planerat. Fick dock reda på att jag med 100 procents säkerhet måste jobba på lördag kväll, och Sofia som hade fixat biljetter till luciafirandet i svenska kyrkan i New York. Visserligen visste jag någonstans i bakhuvudet att mina värdföräldrar hade julfester att gå på till helgen men när jag berättade om luciafirandet tidigare i veckan lät min värdmamma väldigt entusiastisk och nämnde ingenting om att jag skulle behöva jobba på lördag. Känner mig jätteirriterad och än en gång visar det sig att brist på kommunikation verkligen förstör mycket. Dock står jag fast vid att jag tycker att min värdmamma verkligen borde ha varit lite tydligare med att jag verkligen skulle behövt jobba då när jag började berätta om luciafirandet. Nu har jag gått och hoppats i onödan och stackars Sofia som har min biljett nu. Vet inte vad jag ska göra... får ragga upp någon annan svensk som vill följa med henne och hennes värdfamilj. Hade supergärna velat gått, men ibland händer sånna här saker och det är det som suger med att vara au pair. Annars det för det mesta mycket trevligt.
Kommentarer
Trackback
