awaiting on you all
Väntade på Starbucks i 40 minuter ikväll innan Leni, Mirielle, Justine och Lea dök upp. Trodde att jag hade blivit bortglömd men när de lovade mig att de skulle dyka upp satt jag kvar och väntade, smuttade på mitt te och försökte passa så många platser som möjligt. Tjugo i tio dök de äntligen upp och vi satt och snackade en timme samtidigt som vi sneglade på de andra högljudda au pairerna som ockupperar på Starbucks på onsdagkvällar. Vi måste byta dag!
Dagen i övrigt har varit bra. Hade ledigt fram till ett i eftermiddags så vid nio snörde jag på mig skorna och drog upp luvan över huvudet och begav mig ut i kylan. En kvart senare satt jag och Sofia på varsin spinningcykel och skulle precis påbörja mitt livs första riktiga spinningpass. Instruktören var lite väl vänlig och förstående när han noga förklarade att jag skulle ta det lugnt och att jag troligen inte skulle keep up with the class eftersom det var min första gång. Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag visst skulle köra på och visa dem att jag kunde. Tittade runt i salen och insåg att majoriteten var kvinnor i medelåldern, ett par långa, pinnsmala män i samma ålder samt två gamlingar och så jag och Sofia. Mycket riktigt hade jag inget problem, visst var det jobbigt (och visst kanske jag inte helt fattade hur ratten där man skulle reglera motståndet fungerade) men jag hade absolut inget problem.
Nöjda och belåtna efter spinningen ratade vi Starbucks och begav oss mot Dunkin' Donuts. Ja, att gå just dit direkt efter gymmet känns någorlunda amerikanskt men vi köpte oss varsin bagel/muffin och iskaffe och bestämde oss för att gå ut och sätta oss eftersom solen sken så fint. Efter en dryg halvtimme hade vi förfrusit varenda kroppsdel och bestämde oss för att knalla hem och kolla hur Sofia bor. Tog oss drygt 20 minuter att ta oss till fots till henne och väl där drack vi varsin kopp te och försökte värma upp oss. Hann inte vara där mer än en timme innan jag var tvungen att knata tillbaka hem, hoppa in i duschen och fixa iordning mig innan jag började.
Själva jobbdagen flöt på utan problem. W var glad och nöjd, I och jag spelade Monopol och på väg till gitarrlektionen satt både jag och Ev och sjöng rakt ut till Yellow Submarine, She Said She Said, Good Day Sunshine och And Your Bird Can Sing (jag vet, Revolver snurrar fortfarande i bilens skivspelare). Tillbaka hemma stoppade jag om W och läste The Velveteen Rabbit för honom, även om det gjorde så att jag drog över en kvart på min jobbtid. Smög sedan ner i mitt rum och gav mig sedan ut till Starbucks där jag trodde att mina vänner skulle vänta, men där jag fick vänta på dem alldeles för länge.
Påväg därifrån gick vi över gatan på Beechwood Road. De har satt upp blåa lampor i alla träd och Summit är juligare än någonsin. Dock har ingen jag pratat med av au pairerna känt att någon julkänsla infunnit sig. Antagligen beroende på att julen verkligen inte är densamma om man inte är hemma. Bestämde dock att eventuellt ta en kvällspromenad med Lea imorgon och verkligen insupa allt juligt här i stan. Förhoppningsvis kommer nog julkänslan infinna sig snart. Här kommer en liten preview:
Dagen i övrigt har varit bra. Hade ledigt fram till ett i eftermiddags så vid nio snörde jag på mig skorna och drog upp luvan över huvudet och begav mig ut i kylan. En kvart senare satt jag och Sofia på varsin spinningcykel och skulle precis påbörja mitt livs första riktiga spinningpass. Instruktören var lite väl vänlig och förstående när han noga förklarade att jag skulle ta det lugnt och att jag troligen inte skulle keep up with the class eftersom det var min första gång. Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag visst skulle köra på och visa dem att jag kunde. Tittade runt i salen och insåg att majoriteten var kvinnor i medelåldern, ett par långa, pinnsmala män i samma ålder samt två gamlingar och så jag och Sofia. Mycket riktigt hade jag inget problem, visst var det jobbigt (och visst kanske jag inte helt fattade hur ratten där man skulle reglera motståndet fungerade) men jag hade absolut inget problem.
Nöjda och belåtna efter spinningen ratade vi Starbucks och begav oss mot Dunkin' Donuts. Ja, att gå just dit direkt efter gymmet känns någorlunda amerikanskt men vi köpte oss varsin bagel/muffin och iskaffe och bestämde oss för att gå ut och sätta oss eftersom solen sken så fint. Efter en dryg halvtimme hade vi förfrusit varenda kroppsdel och bestämde oss för att knalla hem och kolla hur Sofia bor. Tog oss drygt 20 minuter att ta oss till fots till henne och väl där drack vi varsin kopp te och försökte värma upp oss. Hann inte vara där mer än en timme innan jag var tvungen att knata tillbaka hem, hoppa in i duschen och fixa iordning mig innan jag började.
Själva jobbdagen flöt på utan problem. W var glad och nöjd, I och jag spelade Monopol och på väg till gitarrlektionen satt både jag och Ev och sjöng rakt ut till Yellow Submarine, She Said She Said, Good Day Sunshine och And Your Bird Can Sing (jag vet, Revolver snurrar fortfarande i bilens skivspelare). Tillbaka hemma stoppade jag om W och läste The Velveteen Rabbit för honom, även om det gjorde så att jag drog över en kvart på min jobbtid. Smög sedan ner i mitt rum och gav mig sedan ut till Starbucks där jag trodde att mina vänner skulle vänta, men där jag fick vänta på dem alldeles för länge.
Påväg därifrån gick vi över gatan på Beechwood Road. De har satt upp blåa lampor i alla träd och Summit är juligare än någonsin. Dock har ingen jag pratat med av au pairerna känt att någon julkänsla infunnit sig. Antagligen beroende på att julen verkligen inte är densamma om man inte är hemma. Bestämde dock att eventuellt ta en kvällspromenad med Lea imorgon och verkligen insupa allt juligt här i stan. Förhoppningsvis kommer nog julkänslan infinna sig snart. Här kommer en liten preview:
Kommentarer
Trackback
