baby driver
Imorse när jag vaknade föll snöflingorna sakta från en mörk himmel. Tänkte att det var mysigt med lite snö, det var ett par veckor sedan det kändes riktigt vintrigt här. Några timmar senare, när snöstormen tilltog och jag behövt skrapa hela bilen ren från snön innan jag tog barnen till skolan, bestämde sig jag och Wy för att åka till skridskorinken igen. Wy hade varit positivt flera dagar och jag hade försökt peppa honom inför att åka eftersom han ibland brukar vara rätt skeptiskt till att åka iväg. Som vanligt bröt han ihop och ville absolut inte åka när jag försökte sätta på honom ytterkläderna. L gestikulerade och försökte mima fram att jag bara skulle lyfta upp honom och släpa in honom i bilen. Visst funkar det ibland men bara om han bara ska stanna i bilen, det vill säga om vi ska åka och hämta upp storebrorsorna eller något liknande. Men den här gången kändes det som om vi behövde lösa det hela innan vi satte oss i bilen för annars skulle jag få ett helvete ute på Mennen Arena istället.
Tog upp honom i knät och började berätta om OS, om speed skating och konståkning. Visade hur man gjorde en piruett på golvet och lovade honom att jag skulle se till att han inte skulle ramla på isen. Fick honom till och med att tumma på det och han tyckte att det var jätteroligt. Äntligen fick jag honom på gott humör igen och vi gick ut, satte oss i bilen och började åka mot Route 24. Direkt när vi kom ut på motorvägen kom dock bakslaget. Trafiken kröp fram i myrfart och bilkön sträckte sig längre än vad vi kunde se. Eftersom det finns väldigt få avfarter på 24an fick jag först lite panik, om jag inte körde av direkt skulle jag fastna i bilkön för evigt. Valde dock att stanna kvar eftersom det skulle kännas som ett nederlag att komma hem direkt efter jag fått Wy i bilen och han var på gott humör.
Efter en timme började vi närma oss avfart 1A, vanligtvis tar sträckan drygt tio minuter. När vi såg blåljusen blinka framför oss insåg jag att något var fel. Av alla jävla ställen i hela världen skulle bilolyckan som stannat upp hela trafiken ha skett på just den avfarten där vi skulle av! Allt var avspärrat och för att förvärra situationen ännu mer delade sig motorvägen i tre delar precis efter vilket gjorde att vi bara flöt med ut på en motorväg jag aldrig tidigare varit på. Fick självklart ännu mer panik, försökte svänga av men kom ut på ytterligare en motorväg. Försökte svänga av igen men kom ut till en återvändsgränd, fortsatte ut på vägen (som jag tror gick mot Dover!) och försökte leta efter en U-turnskylt och hittade tillslut en, vände om och började leta efter min väg tillbaka. Missade ytterligare en avfart som jag trodde var rätt och hamnade fel igen, fick vända om och hittade äntligen vägen söderut mot Morristown. Lättad kom vi upp och när vi såg skyltarna mot Route 24 och Springfield ljublade både jag och Wy!
Väl hemma stannade vi förbi Dunkin' Donuts och köpte bagles till lunch, fick en för mycket i påsen som jag inte betalade för. Vilken lycka! Ringde min värdmamma och berättade att vi inte kommit fram till skridskoarenan. Hon förstod och föreslog att vi kunde gå till The Connection på drop in and play. Så direkt efter lunchen drog vi oss dit vilket var ett genidrag. Jag har sällan sett Wy springa runt och vara så lycklig. Han sprang runt och lekte med en liten rysk pojke i nästan en timme och var helt rosig om kinderna när han kom tillbaka. Till och med när han fick ett rivsår på tummen var han glad!
Erbjöd mig att jobba lite ikväll även om jag inte är schemalagd. Skulle ju på teatern men eftersom den är inställd har jag ledigt ikväll och inga planer, vilket betyder att jag frivilligt jobbar lite extra. Jag är en så bra au pair ibland!
Laddar dock för helgen. Imorgon blir det middag med Leni, Miriella och säkert ett par andra. På lördag ska jag träffa Kajsa och på söndag ska jag möta upp Maria inne i New York. Ser fram emot allt.
Tog upp honom i knät och började berätta om OS, om speed skating och konståkning. Visade hur man gjorde en piruett på golvet och lovade honom att jag skulle se till att han inte skulle ramla på isen. Fick honom till och med att tumma på det och han tyckte att det var jätteroligt. Äntligen fick jag honom på gott humör igen och vi gick ut, satte oss i bilen och började åka mot Route 24. Direkt när vi kom ut på motorvägen kom dock bakslaget. Trafiken kröp fram i myrfart och bilkön sträckte sig längre än vad vi kunde se. Eftersom det finns väldigt få avfarter på 24an fick jag först lite panik, om jag inte körde av direkt skulle jag fastna i bilkön för evigt. Valde dock att stanna kvar eftersom det skulle kännas som ett nederlag att komma hem direkt efter jag fått Wy i bilen och han var på gott humör.
Efter en timme började vi närma oss avfart 1A, vanligtvis tar sträckan drygt tio minuter. När vi såg blåljusen blinka framför oss insåg jag att något var fel. Av alla jävla ställen i hela världen skulle bilolyckan som stannat upp hela trafiken ha skett på just den avfarten där vi skulle av! Allt var avspärrat och för att förvärra situationen ännu mer delade sig motorvägen i tre delar precis efter vilket gjorde att vi bara flöt med ut på en motorväg jag aldrig tidigare varit på. Fick självklart ännu mer panik, försökte svänga av men kom ut på ytterligare en motorväg. Försökte svänga av igen men kom ut till en återvändsgränd, fortsatte ut på vägen (som jag tror gick mot Dover!) och försökte leta efter en U-turnskylt och hittade tillslut en, vände om och började leta efter min väg tillbaka. Missade ytterligare en avfart som jag trodde var rätt och hamnade fel igen, fick vända om och hittade äntligen vägen söderut mot Morristown. Lättad kom vi upp och när vi såg skyltarna mot Route 24 och Springfield ljublade både jag och Wy!
Väl hemma stannade vi förbi Dunkin' Donuts och köpte bagles till lunch, fick en för mycket i påsen som jag inte betalade för. Vilken lycka! Ringde min värdmamma och berättade att vi inte kommit fram till skridskoarenan. Hon förstod och föreslog att vi kunde gå till The Connection på drop in and play. Så direkt efter lunchen drog vi oss dit vilket var ett genidrag. Jag har sällan sett Wy springa runt och vara så lycklig. Han sprang runt och lekte med en liten rysk pojke i nästan en timme och var helt rosig om kinderna när han kom tillbaka. Till och med när han fick ett rivsår på tummen var han glad!
Erbjöd mig att jobba lite ikväll även om jag inte är schemalagd. Skulle ju på teatern men eftersom den är inställd har jag ledigt ikväll och inga planer, vilket betyder att jag frivilligt jobbar lite extra. Jag är en så bra au pair ibland!
Laddar dock för helgen. Imorgon blir det middag med Leni, Miriella och säkert ett par andra. På lördag ska jag träffa Kajsa och på söndag ska jag möta upp Maria inne i New York. Ser fram emot allt.
Kommentarer
Trackback
