all come to meet her

Känns helt overkligt att vakna upp en lördagmorgon och veta att min familj, min riktiga familj, sitter på ett flygplan någonstans mitt över Atlanten. På väg hit.

Känns ännu mer overkligt att komma hem från middag och bio med Lea, Leni och Sofia igårkväll, slå på datorn och Skypa ett par minuter med en sönderstressad familj på väg till flygplatsen. Klockan 01.00 här och 07.00 där.

Trots att jag jobbar ikväll och inte hinner se dem just idag ska jag ta ett tidigt tåg in till New York imorgon bitti, vandra åttonde avenyn upp och se hela min familj för första gången på fyra och en halv månad. Det är 140 dagar. Herregud...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0