east-west

Julen är över och jag är tacksam. Tacksam både för att vi har haft en underbar jul, barnen har varit söta och snälla för det mesta, alla har varit trevliga och allt har gått bra. Jag är även tacksam för att julen är över, håller på att spy på julmusik, snön håller på att regna bort och jag vill bara gå vidare. To 2010 and beyond!

På julaftons kväll firade vi Wigilia, en polsk jultradition. Eds familj, bland annat hans farfar som måste varit dryga 100 år, kom förbi och vi åt borstj, fylld kål, fisk, rostade grönsaker och spenat. Eftersom jag inte är ett stort fan av svenskt julbord uppskattade jag verkligen att testa på ett annat typ av julfirande. Innan vi satte oss ner för att äta vid solnedgången bröt pop (gammelfarfar) ett tunnt bröd och delade med den som satt närmast honom, sedan önskade de varandra lycka och så gick vi varver runt. Alla bröt en bit av brödet, kindpussades och lyckönskades. Sedan satte vi oss ner vid det fina bordet jag dukat och åt. Efter maten blev det lite presentöppning innan vi dekorerade granriset på trappan med små roliga tomtar. Vid halv elva bar det iväg till kyrkan. Min värdfamilj går sällan i kyrkan, har aldrig varit där sedan jag kom hit men de frågade mig om jag ville följa med och jag sa självklart. Åkte först till St. Theresa's, en katolsk kyrka här i Summit. Den var fullproppad med människor så vi flydde över gatan till Central Presbytarian Church där vi kunde sätta oss ner och bevittna en faktiskt ganska trevlig midnattsmässa. Vi tände ljus, sjöng julsånger (även om jag inte hade någon röst) och lyssnade lite på julberättelser. På vägen hem hade de flesta barnen slocknat men vi körde ändå runt Summit och kollade på juldekorationerna. I stort sett varje hus hade placerat luminaries, pappersljuslyktor, utanför sina hus. Med ett par decimeters mellanrum stod de uppradade längst gatan. På grund av all snö och lyktorna blev själva körbanan ganska smal och när vi mötte en bil i ett kritiskt skede backade vi på en luminary. När vi hade tagit oss förbi bilen vände jag mig om och möttes av en brinnande papperspåse. Alla vände sig om för att bevittna den flammande lyktan och var mäkta imponerade. Eftersom den var omringad av en halvmeter snö på all sidor brydde vi oss inte om att försöka släcka elden och vi begav oss ganska snabbt hem igen och kröp snabbt ner i våra varma sängar för att vänta på att jultomten skulle anlända.

På juldagsmorgonen vaknade jag tidigt av att klockan ringde. 06:50. Mindes lite vagt att jag ställt klockan bara för att inte försova mig. "The kids usually get up really early, about four AM..." hörde jag min värdmammas röst i huvudet. Men trots att klockan var nästan sju hörde jag inga fotsteg på vardagsrumsgolvet ovanför mig. Stängde av klockan och somnade om för att vakna en dryg timme senare av just små fotsteg. Smög upp och insåg att alla var vakna, men ingen hade börjat utan alla satt spända och väntade i vardagsrummet. Fick en kopp kaffe och lite cranberry and almond cake. Satte mig tillrätta i soffan och iaktog skådespelet. Har aldrig sett så mycket julklappar på samma plats i hela mitt liv. Trots att det revs och slets i alla paket tog det flera timmar att öppna allt. Ungarna hade sina ups and downs, vissa tillfällen var de alldeles lyriska av glädje och vid andra tillfällen grät de och slängde sina presenter runt omkring sig. Dock gick det hela väldigt smärtfritt och vi hade det väldigt trevligt. Ett tag senare ringde det på dörren och någon aunt och uncle kom, slog sig ner i vardagsrummet, åt lite mat och snackade ett par timmar medan resten av oss roade oss med våra presenter.

Vi väntade på min värdmammas bror och hans familj som aldrig dök upp eftersom de blivit försenade och bestämde oss för att åka på en blixtvisit till Pennsylvania där farmor och farfar bor. Lite drygt en timme i bilen senare klev vi in i deras enplansvilla, dansade lite mer karaoketomten, åt kakor, kollade på julfilm och bytte julklappar innan vi begav oss tillbaka. Trots att dagen blev rätt hattig hade vi det trevligt och när jag tillslut fick gå och lägga mig somnade jag direkt av utmattning. Julen är en stressig tid hemma, men många gånger värre här i USA.










(Haha, farmor som tar nackgrepp på Ev som tar nackgrepp på I. Typiskt den här familjen...)

Sist men inte minst, hjälp mig att lösa mysteriet med the swedish candy gnome! Fick den här asken med godis av min värdfamilj i julklapp som gav den till mig i tron om att detta är äkta svenskt godis. Har någon svensk någonsin hört talas om denna mystiska godistomte?

Ännu roligare är att man, på deras hemsida, kan köpa svenska karamel. Är det samma ställe man kan köpa en snel hest?